The Runner

Sol, frukost på balkongen,jag är frisk och sugen på att springa. Och varje dag är ett steg närmare em och sommaren. det är lyx.

I går var jag ute i Hellas för första gången på flera månader. Jag hade nästan hunnit glömma varför jag verkligen älskar att vara där. Men jag blev snabbt påmind. Det är verkligen en av mina favoritplatser i Stockholm. Och dessutom en perfekt plats att springa på. Jag är uppvuxen i Hellas mer eller mindre. Jag åkte alltid dit och sprang och badade med mina föräldrar när jag var liten. Och på vintern åkte vi skridskor och skidor där.

Dessutom har de ÄNTLIGEN gjort nya skyltar och kartor för de olika motionsslingorna vilket är hur bra som helst. I går spang jag 5:an och elljusspåret och avslutade med en fika i solen. Mitt knä kändes ganska bra och konditionen är sakta på väg tillbaka. Väldigt glädjande nyheter inför Milspåret nästa vecka.

Dessutom såg jag att de kommer att ha ett lopp i Hellas i början av juni, Grillfemman! Ett tjejlopp på 5 km. Det ska jag helt klart springa. Alla anlednignar till att åka till Hellas nappar jag på. Det borde alla göra.

I dag är det exakt en vecka kvar till Milspåret. Nedräkningen har börjat. Förra året sprang jag på 00:43:53. Med tanke på min segdragna förkylning och knäskada är jag lite orolig för om jag kommer att kunna slå den tiden. Men jag ska helt klart göra ett försök! Ingen press alls…Nä faktiskt inte, för och oavsett hur det går kommer det att bli kul.

I dag ska jag gå och leta efter rödbetsjuice på Hälsokostaffären. Det sägs ju vara väldigt bra för syreupptagningsförmågan och jag behöver all hjälp på vägen som jag kan få nu.

Men nu är jag i alla fall helt frisk och pigg och hinner köra några ordentliga rundor innan loppet. Så lite kondition ska jag nog hinna få tillbaka innan startskottet. Och i morgon är det röd dag så då hinner jag köra ett lite längre pass, kanske 7-8 km i bra tempo. Känns riktigt kul att äntligen vara frisk och redo att satsa igen.

I dagsläget är 1500 löpare anmälda. Coolt. Banan går i en kunglig miljö där löparna kommer att passera Rosendals trädgård, Skansen, Djurgårdsbron, Amerikanska ambassaden och andra sevärdheter. För den som inte har anmält sig men som är sugen finns det fortfarande en del platser lediga. Jag kan verkligen rekommendera alla att springa detta lopp. Det är väldigt fint och mysigt. Så kom och spring in våren!!

I dag är det exakt en vecka och en dag kvar till Milspåret på Djurgården. Ett av mina favoritlopp.

Jag skulle egentligen vara i mitt livs form inför det här loppet. Men på grund av en seg förkylning och lättare knäskada, orsakad av Korpenfotboll, har min toppform dragit ut lite på tiden. Jag har inte kunnat träna ordentligt på några veckor. Så nu ligger jag efter.

Men skam den som ger sig. Nu är jag pigg och frisk och fri från skador och mer peppad än någonsin. Jag inledde min nystart med en testrunda på Djurgården förra veckan tillsammans med min kollega Jennifer. ( Se bilden). Det kändes bra, om än lite tungt. Så nu kommer jag att ge järnet och försöka få upp så bra flås som möjligt innan startskottet. Och även om jag kanske inte kommer att slå mitt personbästa om just en vecka och en dag kommer jag att göra det inom väldigt kort. Det är jag bestämt på i alla fall!

Milspåret kommer hur som helst att bli riktigt kul. Det är verkligen ett superfint lopp. En snabb och flack bana runt Djurgården. Desstom brukar vädret alltid vara optimalt. Inte dumt.

Fram tills dess kommer jag från och med i dag att ladda med rödbetsjuice, intervallträning och mycket vila emellanåt.

Snart smäller det så nu gäller det!

Dags att ge järnet.

Många som har följt mig lite på The Runner vet att jag prenumererar på Veckans Peptalk med Olof Röhlander. Varje måndag får jag tankeväckande och peppande mejl till min inkorg som jag börjar morgonen med att läsa. Den här veckan vad budskapet som pricken över i:et i mitt liv just nu. Det handlade nämligen om att kunna använda det sämsta som händer i livet till det bästa.

Olof tar upp ett roligt exempel för att förklara vad han menar. Det är skapandet av tv-serien ‘Pang i bygget’ (Fawlty Towers).  Indén till den serien kom nämligen från en hotellupplevelse med den sämsta tänkbara service. Och det intressanta här är att den förste så kallade experten som tittade på utkastet till första avsnittet sågade det med fotknölarna. Alla som har sett serien vet ju vilken succé det blev. De tolv avsnitten är av många ansedda som det roligaste och bästa som gjorts inom genren komedi. Allt urifrån en upplevese från ett väldigt dåligt hotell.

Med andra ord: Du vet aldrig vad dina upplevelser kan leda till, varken de sämsta eller bästa. Och du ska aldrig låta dig hindras av så kallade experter som anser sig veta vad som är bra och inte!

För min del har de senaste veckorna varit ganska motiga. Jag skadade knät för tre veckor sedan. Två dagar senare blev ordenligt förkyld som jag inte har varit sedan jag var liten. Med andra ord har jag inte kunnat träna ordenligt på cirka 3 veckor. Jag som tyckte att jag var i sådan bra vårform. Nu får jag börja om nästa på noll.

Men det bästa av allt, jag är mer inspirerad och motiverad att springa än någonsin. Avsaknaden från löpning har fått mig att inse hur mycket det betyder för mig. Nu ska jag ge järnet. Mot milen på 40. Och vem vet, kanske ett marathon framöver?

imorse gick vi upp klockan nio, åt smörgås och banan och sedan stack vi ut och sprang. Tanken var att vi skulle springa en mil men fem km fick räcka.  Nu väntar brunch i solen. Nästa vecka är det full upppladning inför milspåret den 23 e maj!

den här helgen är jag på ljusterö i stockholms skärgård med mina barndomskompisar sanna och isabella. förutom att de är underbara vänner är dem dessutom löparproffs. isabella jobbar på spring time travel och sanna är marathon expert. Så förutom god mat, vin och snacks kommer detta att bli en löpsnack. Imorgon väntar milen ute i skogarna.

Plötsligt är det fredag igen. Återigen en vecka som har sprungit förbi i allt för snabb takt. Det är läskigt vad fort tiden kan gå. Men härligt med helg igen. Och fredagar är mina favoritdagar för då får jag äntligen presentera Veckans Runner. Den här veckan har jag haft äran att få intervjua löparen, läraren,  journalisten och trebarnspappan Erik Horned som bland annat skriver för Runner’ s World. Som grädde på moset är han även gift med min syssling Sanna. Så vi är mer eller mindre släkt. Inte dumt alls. Erik har mycket bra att säga om löpning kan jag lova. Så läs, ta till dig och se till att ge din löpning all den tid den förtjänar.

Hej, berätta, vem är du?

Jag heter Erik Horned och är en snart 39-årig gift trebarnsfar bosatt i Viksjö en bit från Jakobsberg. Hyfsat sent i livet bestämde jag mig för att plugga för att bli lärare. Innan dess var jag fullständigt övertygad om att jag skulle bli journalist eller författare.
Idag jobbar jag i en så kallad ”liten grupp” med elever i behov av särskilt stöd. Dessutom driver jag bokbloggen Glasögonorm (http://glasogonorm.blogspot.se/) och skriver på en del outgivna mästerverk. På sistone har jag även tagit upp min journalistiska talanger och börjat skriva frilansartiklar åt bl.a. Runner´s World.

Vad fick dig att börja springa?

Mitt springande föddes ur en djup frustration över att aldrig ha hittat en träningsform som var kul och passade mig.
Hade provat att simma, gymma och göra lite enklare övningar hemma i vardagsrummet. Allt kändes mest trist och meningslöst. Det jag minst av allt ville prova på var löpning: svettigt, flåsigt och supertrist. Men av någon anledning (troligen född ur frustrationen) köpte jag sommaren 2010 mina första löparskor. Det nästföljande året blev trevande där jag lät hjärnan bestämma alldeles för mycket över vad jag orkade. Korta 3 kilometers rundor avverkades med ojämna intervaller. Under hela denna period sprang och gick jag växelvis och förbannade min dåliga kondis. Men så i juni 2011 bestämde jag mig för att ändra på det hela och börja springa mer och framförallt längre. Sakta men säkert utökade jag de sträckor jag sprang och efter en förvånansvärt kort period var jag uppe i sträckor runt 10 km. Känslan i kroppen när jag för första gången sprang en mil utan att gå, var fullständigt obetalbar! Vi hyrde husbil och bilade runt på Öland under en vecka den sommaren. Jag drog iväg hyfsat tidigt på morgonen och sprang längs med en asfalterad väg i ett underbart landskap. Känslan som infann sig när jag vände tillbaka efter 5 kilometer och insåg att jag fortfarande hade krafter kvar att ge var otroligt häftig. För första gången i livet kände jag att min kropp faktiskt orkade med en tung ansträngning och inte bara blev ett trist bihang när man pressade den. Idag springer jag oftast sträckor runt milen och har ett personbästa på 18 km.

Hur ofta springer du?

Som heltidsarbetande 3-barnsfar med radhus är det periodvis svårt att hitta luckor när man kan springa iväg, men målet är att springa minst 2-3 gånger per vecka. Jag och min fru har bestämt dagar när vi löser av varandra med läggning och matlagning. Samarbetar man så går det att få till några timmars löpning per vecka. Under sommarloven strävar jag efter att springa varannan dag.

Vad har du för mål med din löpning?

Målet med min löpning långsiktigt är att må bra och bygga upp kroppen så att den orkar mer. Dessutom behöver jag komma ut mer och röra på mig eftersom mitt jobb som lärare innebär en hel del tid inomhus. Kortsiktigt strävar jag efter att hela tiden bli snabbare och orka springa längre. Ett bra sätt att motivera sig är att anmäla sig till ett antal lopp jämnt spridda över året. Då har man ingen ursäkt för att ställa in sin träning. Loppet går oavsett hur mycket du har tränat
innan och för de allra flesta svider det i plånboken att inte springa ett lopp man anmält sig till för att man inte orkar.

Vad är det bästa med att springa?

Den otroliga frihetskänslan av att kunna förflytta sin kropp för egen maskin utan att ta hjälp av cykel eller annat fordon. Jag styr, jag bestämmer, jag gör i en skön harmoni! Som så många andra löpare har jag läst ”Born To Run” av Christopher
McDougall och blev då väldigt inspirerad. En av de saker jag bär med mig från boken är teorierna om hur människan är skapad för att springa, inte för att sitta stilla. Tänker ofta på det under mina rundor. Nu gör min kropp det den är ämnad för…

Lyssnar du på musik i spåret eller springer du i tystnad?

Alltid musik! Kent, Rammstein, Blue Man Group, Vitalic och Swansex är några av de artister jag brukar springa till. Lagom mycket röj, elektroniskt och gärna instrumentalt brukar generellt funka under löprundorna. På sistone har jag sprungit mycket med en genialisk app där man befinner sig mitt i en zombieapokalyps (https://www.zombiesrungame.com/). Rekommenderas varmt till alla som gillar zombies och löpning!

Vad gör du, förutom att springa, för att må bra?

Jag försöker att leva sunt med lagom mycket snedtramp. Äter inget rött kött, fläsk eller fågel. Spelar mycket brädspel som t.ex. Arkham Horror (http://www.fantasyflightgames.com/edge_minisite.asp?eidm=6) samt läser böcker så ofta jag kan. Dessutom vill jag givetvis umgås mycket med familjen.

Vad har du för tips till den som vill komma igång med löpning?

Investera i ett par riktigt bra löparskor, gärna under en REA när man kan hitta skor till halva priset. Investera även i schyssta
löparkläder. Att svettas i en trött gammal T-shirt är ofantligt mycket tråkigare än att svettas i en snygg
funktionströja. Börja sen att springa kortare sträckor och varva det med att du går. Allt eftersom du känner att kroppen orkar mer utökar du den tid du springer. Viktigt i sammanhanget är att våga och vilja strunta i vad hjärnan säger. Trots att du är så
trött så att du nästan tror att du ska dö, orkar du springa hundra meter till innan du börjar gå. För mig har även tekniken varit avgörande för motivationen. I början sprang jag med olika sorters Nike+ prylar: klocka, app och iPod Nano.
Rätt nyligen ledsnade jag på min Nike+ GPS Watch (som har ett rent ut sagt idiotiskt armband!). Sålde därför klockan och investerade i en Garmin Forerunner 610. Under sommaren kommer jag att springa med den och en iPod Shuffle
fastspänd i byxlinningen.

Vilket är ditt bästa må bra tips?

Spring så pass ofta att du uppnår ett tillstånd där du måste springa flera gånger i veckan för att må bra!

Allt äldre kvinnor springer allt mer! Shit vilken underbar rubrik. Det var på DN.se som jag läste den underbara nyheten. Artikeln är skriven inför Göteborgsvarvet nu på lördag där antalet anmälda 60 + kvinnor har ökat med 20 procent på två år.

Enligt sociolog Josefin Eman som har gjort en avhandling om hur det är att bli gammal och fortfarande utöva tävlingsinriktad idrott, är det så att många äldre män ofta tonar ner sin tävlingslust medan kvinnor upplever att de kan spränga gränser. I avhandligen har hon intervjuat 10 män och 12 kvinnor på temat.

– Kvinnorna tänkte att nu när jag är gammal har jag lättare att ta mig igenom smärtsamma ögonblick. Kvinnorna kände sig snarare starkare och mer idrottsligt kompetenta och de såg andra gamla kvinnliga idrottare som förebilder, säger Josefin Eman till DN.

Coolt.

Men det är trots allt inte bara kvinnorna som tävlar på upp i åldrarna, även männen, en trend som gäller i de flesta västerländska länder enligt Eman. Fem procent av de svenska kvinnorna och tolv procent av männen i åldrarna 60–70 år håller på med sport och tävlingar.

Med andra ord: Det är aldrig för sent att bli en bra löpare. Grymt! Detta ska jag säga till min mamma och pappa så får jag se vad de har att säga till sitt försvar.

Läs hela artikeln här: http://www.dn.se/livsstil/halsa/allt-aldre-kvinnor-springer-allt-mer

foto: flagsell.com

Jag älskar lopp. Alla typer av lopp. Långa och korta. Det finns typ ingenting roligare. För att inte tala om ritualen innan ett lopp. Nervositeten kvällen innan, uppladdningen med gröt och smörgås på morgonen. Uppvärmningen när benen plötsligt känns som tuna tunga elefantben. Kexchoklad och banan precis innan det är dags att gå till startlinjen.  Bryta isär några druvsockerbitar att ha i fickan. Skräckblandad förtjusning sekunderna innan startskottet när jag tänker Shit aldrig mer bara för att jag blir så nervös. Och så den underbara känslan när andningen kommer in i sin rätta rytm och allt känns bra. Det är så himla kul. Jag jagar lopp runt om i Stockholm och Sverige.

Så fick jag precis ett oerhört glädjande mejl om ett nytt lopp i Stockholm i sommar, Stockholm Kvartsmarathon 2012! Precis vad som behövs. Ett lopp mitt i sommaren. Dessutom är det runt Årstaviken som är som min hemarena. Banan är en naturskön runda där du springer nästan hela loppet längs med vattnet, underlaget är blandat med ca 40/60 grus och asfalt. Start och mål är vid Tanto.  Grymt kul och dessutom mitt i sommaren. För att vara exakt den 25:e juli. Jag börjar redan bli nervös…Lika bra att anmäla sig så snart som möjligt. De garanterar plats för de första 1000 som anmäler sig.

Här är hemsidan för den som vill veta mer: http://www.stockholmkvartsmarathon.se